Jag tänker på hur jag brukade springa uppför trapporna till din lägenhet, två trappsteg i taget. För jag visste att ju fortare jag sprang desto snabbare skulle jag få vara i din famn. Men när jag kom till din dörr tog jag några lugnande andetag innan jag plingade på. Jag ville inte att du skulle veta att jag skyndat mig. Jag försökte hålla mig i utkanten av din triviala vardag. Jag ville vara lite främmande och lite spännande. Jag var för rädd för att förlora dig för att vara ärlig.
Med tiden lärde jag mig att du tog din tid innan du öppnade dörren. Jag märkte att jag hann ta de där lugnande andetagen även om jag slog handen på dörrklockan med ena foten fortfarande i trappan en våning ner. Det var på väg utför redan då. När det började dröja innan du öppnade dörren. Jag visste det och du visste det. Så det där med att vänta några sekunder, när jag hade andan i halsen, det slutade jag med. Men jag slutade aldrig springa uppför trapporna, två trappsteg i taget.
jag har känt mig lite nostalgisk på senaste
Allmänt KommenteraJag tänker på hur jag brukade springa uppför trapporna till din lägenhet, två trappsteg i taget. För jag visste att ju fortare jag sprang desto snabbare skulle jag få vara i din famn. Men när jag kom till din dörr tog jag några lugnande andetag innan jag plingade på. Jag ville inte att du skulle veta att jag skyndat mig. Jag försökte hålla mig i utkanten av din triviala vardag. Jag ville vara lite främmande och lite spännande. Jag var för rädd för att förlora dig för att vara ärlig.
Med tiden lärde jag mig att du tog din tid innan du öppnade dörren. Jag märkte att jag hann ta de där lugnande andetagen även om jag slog handen på dörrklockan med ena foten fortfarande i trappan en våning ner. Det var på väg utför redan då. När det började dröja innan du öppnade dörren. Jag visste det och du visste det. Så det där med att vänta några sekunder, när jag hade andan i halsen, det slutade jag med. Men jag slutade aldrig springa uppför trapporna, två trappsteg i taget.